Jag håller på att läsa boken ”Korsdragspoesi” av Pia Eriksson och fastnade för denna text: ”Du som kan, lev dina vill”.
Jag vill, men kan jag?
Efter att jag insjuknade och fick diagnosen utmattningssyndrom, ångest och depression hade jag under flera år inte ork eller kapacitet att göra nästan någonting. I takt med att energi och förmågor återvände så kom också lusten, längtan och viljan tillbaka.
🔥Att lära mig nya saker.
🔥Att göra saker.
🔥Prova nytt.
🔥Att dela med mig.
Min eld brinner. Min passion är stor. Mitt driv för mig framåt. Min lust och min vilja är oändlig. Det som inte är oändligt längre är min energi och uthållighet som fortfarande är begränsat efter sjukdomen.
Mina förmågor att sätta gränser, att stanna upp, ge mig tid för eftertanke och reflektion och att ta hand om mig själv och mina behov är inte alls lika stora. Detta har jag fått träna på under de senaste åren och det kommer jag troligen behöva träna på hela mitt liv. Påminna mig om att jag har gränser. Att jag måste ta hand om min egen energi. Den är inte oändlig som den en gång var. Det är en sorg att släppa taget, att behöva begränsa sig och att säga nej. Att vilja, men inte kunna.
Jag kan tydligt se att jag nu är i ett skede där jag behöver hitta min egen balans. Jag har gått från att inte klara någonting. När jag mådde som sämst orkade jag inte göra något alls. Att laga mat var inte tal om. Energin och mina kognitiva förmågor räckte inte till. Måendet var så dåligt att jag en period inte längre ville leva. Depressionen hade tagit ett rejält stryptag på mig och jag såg inga alternativ. Efter att jag tillfrisknat är det som att jag har släppt lös en vild häst inom mig själv. En frustande vild häst som tagit tyglarna och springer fritt och i vild galopp genom ängar och skogar.
Nu är tid att ta tillbaka tyglarna. Att sakta ner. Att vila i känslan av att veta att jag kan och förmår igen. Jag orkar igen. Men jag måste ingenting.
Nu är tid att hitta min balans mellan att ge av min energi och att ta hand om mig själv. Att starta eget företag för att hjälpa människor på det sätt jag vill har varit en dröm sedan länge och något jag verkligen vill fortsätta med.
Nu är tid att hitta ett hållbart sätt att göra det på. Ett sätt där jag kan ge dig min fulla uppmärksamhet och stöd, samtidigt som jag tar hand om mig själv. Det är ju precis det jag vill inspirera och stödja dig att göra. Jag ska leva mina vill hållbart. Med lika mycket omsorg om mig själv som om dig!
Du som kan, lev dina vill!