Att vara sin egen bästa vän

Något jag har jobbat oerhört mycket med under åren efter att jag blev sjuk av långvarig stress är medkänsla, och framförallt medkänslan med mig själv, självmedkänsla.

💜Att känna med mig själv.

💭Att tänka snälla och vänliga tankar om mig själv.

🫸🏼Att agera på ett sätt som är snällt mot mig själv.

Det låter ju väldigt bra, eller hur! Vem vill inte vara snäll mot sig själv… Men jag märkte hur svårt det var för mig. Mina inrotade tankar och beteenden hade verkligen varit motsatsen under många år. Min inre kritiska, tvivlande och hårda röst gjorde sig påmind om och om igen. Den var varken lågmäld eller diskret, utan tvärtom. Burdus, högljudd, krävande och ibland kvävande. Mitt agerande var inte heller snällt, jag körde över mig själv och ignorerade konstant min kropps signaler.

”Måtte jag aldrig

trampa någon på tårna,

sa jag medan jag klev

rakt över mitt hjärta,

min magkänsla och

mitt inre väsen”

Pia Eriksson, ur boken Korsdragspoesi

Det är svårt att ändra sig själv. Det kräver både energi, mod, vilja och uthållighet. Jag hade turen att träffa en person som introducerade och guidade mig genom denna resa. Idag skulle jag säga att självmedkänsla är den komponent som förändrat och betytt mest i mitt tillfrisknande och för att jag står där jag står idag. Det spelar ingen roll hur mycket yoga eller mindfulness du utövar eller hur mycket du motionerar och rör på dig. Så länge som din blick på dig själv är fylld med tvivel, avsky, kritik, förakt eller till och med hat, så kommer inget att förändras. På djupet. På riktigt.

Så vad är då självmedkänsla och hur kan vi odla den? Självmedkänsla är olika egenskaper och förmågor som vi kan träna upp, precis som vilken muskel som helst. Det handlar om att kunna trösta, lugna och bekräfta oss själva. Det handlar också om att kunna skydda oss, motivera oss till handling och se till att vi får det som vi behöver.

Vi måste också identifiera och hantera vår inre kritiker, den där rösten som säger till oss att vi inte duger eller att vi är värdelösa och alla andra är bättre. Den rösten vill oss egentligen väl, den vill skydda oss från att misslyckas, göra bort oss och bli utstötta ur gruppen och ensamma. Om vi lär känna den och odlar en relation till den så kan vi få den att lugna sig och ta semester från sitt skyddande uppdrag emellanåt. Eller kanske till och med säga upp sig och lämna oss helt i fred?

Jag har kvar min inre kritiker, ibland går jag i fällan och tror på den, men oftast känner jag igen den och kan lugna den. Jag vet att den rösten föds ur rädsla och om jag istället ger mig själv självmedkänsla, kärlek och omsorg så finns det inte plats för den.

En grundläggande fråga inom självmedkänsla är: Vad behöver jag? Om du skulle ställa den frågan till dig själv, vad får du för svar då?

Vet du vad du behöver?

Ger du dig själv det du behöver?

Eller lever du i rädslans grepp och har svårt att höra och agera på vad ditt hjärta säga dig? Du är inte ensam i så fall.

Är du nyfiken på att lära dig mer om självmedkänsla kan du kontakta mig för enskild vägledning och stöd. Ett bra sätt att närma dig området är annars min nya mejlkurs: Blomstra med självmedkänsla. I den kursen får du 10 lektioner direkt till din inkorg som ger dig verktyg och stöd på vägen att göra slut med din inre kritiker. Mer information finns på min hemsida.

Var snäll mot dig själv och ta hand om dig 💜